önskar att allting inte var så förvirrande som det är, men jag förstår snart ingenting..

ena sekunden förstår jag saker på ett sätt, sekunden efter så förstår jag det på ett annat sätt.

det är många turer med detta, och jag vet inte riktigt hur jag ska tolka saker snart.

ska jag bara låta allting gå och se vad som händer??

alla människor säger saker, och ena gången så menar de en sak.

en annan gång säger de samma sak, men menar på ett helt annat sätt.

förstå att man är förvirrad.

ibland när man pratar med någon, så önskar man att man kunde få höra det man ville höra, men det händer inte så ofta att man får göra det.

Jag kommer inte ge upp, jag kommer jobba för det jag tror på.

Det jag vet i detta nu, det är att jag tror på kärleken.

kärleken som är det finaste som finns mellan kvinna och man.

jag tror på detta, tar en dag i taget och tittar frammåt.

Förstår saker och ting bättre ju mer dagarna går.

saker och ting får vara som det är och ta den tid det vill.

0534305078949005102170277880850275034350

vet att jag står på samma ruta, och det kan bli åt båda håll.

men jag kommer stå på denna ruta tills jag vet med säkerhet.

förstår inte hur man kan sakna en person såhär mkt.

men jag vet att det bästa jag kan göra är att hålla mig på avstånd.

nu får det vara färdigt för denna gång.

ensamhet.

saknad.

tankar.

tomhet.

känslor.

tystnad.

minnen.

varför varför varför är det såhär.

känner mig helt trött och slut i kroppen, orkar knappt jobba, men det är ju ett måste.

funderingar som springer i huvudet. varför är det såhär?

trode att det skulle vara jobbigt, men det går bättre och bättre.

varför slutar samtalen i katastrof varje gång??

vill kunna prata med .... som vanligt, men det är någonting som inte jag bestämmer hur det ska vara.

varför vill hon inte prata med mig, varför vill hon inte se mig?

det är mkt som spinner i tankarna, och jag vill lixom inte säga för mkt här heller.

på vem tar det hårdast? faen, jag vill finna en lösning på detta...

förstår om hon inte vill prata med mig, eftersom det kan kännas jobbigt.

jag har nog gjort många snesteg, mår även dåligt över alla dessa snesteg.

If i could turn back the hands of time, then i should.

there is no one out there who means as much to me as you do.

if I only knew how to make everything right.

I, I can walk a thousand miles to be with you

I'd catch your falling star

I can walk a thousand miles whenever

No matter where you are

jag är ju inte den tysta typen, men om det bara fanns något sätt som jag kunde visa för dig vad jag tycker och känner för dig, så skulle jag göra det utan att ens blinka med ögat.

slutligen så vill jag bara tala om för dig att jag känner mig som ett svin för att jag gjort vissa saker, och jag är hemskt ledsen för att jag gjort dessa saker. Jag kan inte göra dessa saker ogjord, men jag kan säga att jag är hemskt ledsen för att jag gjort dessa saker. viste nog före men tänkte mig inte för. men med facit i hand, så vet jag att det är det dummaste jag någonsin har gjort.

ML the man with a broken heart.

sitter nu vid datorn och lyssnar på musik och skriver lite, så småningom så ska nog nog fixa och trixa lite till det jag skariver och så till slut så ska det bli någonting bra av det. men jag har inte fått tag i allt som skulle behövas ännu, men det kommer. hoppas bara att jag får allt att stämma med hur jag vill ha det och hur det ska vara bara, men det får jag till slut, för skam den som ger sig som man brukar säga. och imorgon ska jag fixa med andra saker efter jobbet.. men det kommer ochså att ordna sig.

nog för nu. skam den som ger sig.

When I see you in the morning with the sleep still in your eyes,
I remember all the laughter and the tears we shared last night.
And as we lie here, just two shadows in the light before the dawn,
the sweetest thing I've ever known is loving you.

CHORUS:
And I have never been afraid of losing now.
And I have never wanted love to be a chain.
I only know that when I'm with you, you're my sunshine, you're my rain.
The sweetest thing I've ever known is loving you.
The sweetest thing I've ever known is loving you.

Now, you and I, we're not children.
We have both been loved before.
We have given and we have taken many rides on troubled shores.
But all the heartaches and temptations only make me love you more.
The sweetest thing I've ever known is loving you.

CHORUS:
And I have never been afraid of losing now.
And I have never wanted love to be a chain.
I only know that when I'm with you, you're my sunshine, you're my rain.
The sweetest thing I've ever known is loving you.
The sweetest thing I've ever known is loving you.

Vill bara förklara saker och ting i detta inlägg.

visst du underbara, jag har väntat och väntat.

men med den ärligheten som du har kommit,

och sagt saker när det har varit någonting så

ser jag bara detta som någonting possitivt.

det som hänt har hänt, jag vet att det känns jobbigt.

titta framåt och se vad som blir. din ärlighet gör att

jag kan vänta ännu längre än vad jag redan har gjort.

tänk dig när jag sitter hemma, och helt plötsligt så

finns det människor som sagt saker och det gör mig arg.

vi pratar sällan och vi ses desto mindre än så.

men att människor i omgivningen ska få se till

att vi kommer hata varandra, det tillåter jag inte.

skit i vad andra säger och titta frammåt ist.

dagarna går så fort, så man hinner inte med.

I vissa lägen är det kanske bra, men känner inte av hur länge.

man kan lixom inte tänka på allt när tiden går så fort.

men ibland får det en vändning och man tänker som en tok.

Men jag känner mig stark, vet att allting är positivt för tillfället.

saker och ting är som det är, och det blir som det blir. d.v.s positivt. (på ett eller annat sätt)

får inte ut så mkt mer nu, men det kanske kommer mer senare.

Varje gång jag pratar med dig i telefonen, så slutar det alltid i katastrof. Varför?

Vi pratar knappt i telefonen, vi ses knappt längre. Varför?

jag som trode att det skulle bli så att vi skulle kunna umgås, att vi skulle kunna prata.

vad ska jag göra med allting? saker, känslor allt. Allting känns bara så jobbigt just nu.

jag har accepterat att det är som det är.

skulle vid detta tillfälle vilja likna saker vid en färgskala som går från svart till vitt.

allting hade klara konturer, men med tiden så blir allting bara ljusare, och snart försvinner alla konturer.

till slut så syns ingenting. och jag vet inte vad jag ska göra, tycker att man måste kunna prata och umgås.

om jag bara kunde få en anledning till varför, till varför allting är som det är.

förstår om du tycker att det är jobbigt med allt, men tala då om för mig vad det är som är jobbigt.

jag har svårt att acceptera att saker är som de är eftersom jag ingenting får veta.

fick jag bara veta vad som känns jobbigt, så skulle jag kanske kunna göra någonting för att det ska vara mindre jobbigt.

de senaste gångerna som vi har umgåts, så har det varit för att vi måste prata.

de senaste gångerna som vi har pratat, så har du haft besök.

varför kan vi inte umgås med varandra även om vi inte ska prata?

varför kan vi inte ha ett vanligt samtal i telefonen när du är ensam?